Näckrosor

Damm hål 15

Hösten 2006 planterade vi fyra näckrosor, var och en i en speciell planteringspåse fylld med ren granulerad lera. Då leran inte har någon näringstillsats måste näringskulor tillsättas varje år. Sjösten läggs ovanpå leran så fisken inte ska komma åt rhizomet.

De första bladen har nu visat sig. Men det dröjer innan blommorna slår ut.

I sydvästra hörnet av dammen planterades;

-  röd  "Attraction" 

-  vit    "Virginalis"

längre norrut sattes

-  vit "Alba"

-  röd "Escarboucle" (tog sig inte). Fiskar är tokiga i näckrosens jordstam och kan vara boven.

 

18 juni 2007 planterade vi:

9 st näckrosor varav 2 röda, 2 gula, 4 vita, 1 rosa.

		på djup	blomstorlek
Röda:	Attraction	40-120 cm	14-20 cm
Gula:	Marliacea Chromatella	40-100 cm	12-20 cm
Vita:	Marliacea Albida	40-120 cm	12-20 cm
Rosa:	Firecrest	30-80 cm	10-14 cm

                

Växterna sattes i damm vid;

Hål 1: 4 st. vita Albida placerade; 2st med 2 m avstånd sinsemellan, på platsen där många bollar hamnar och 2 st ca 10 m närmare vid dränagerörets utlopp. Snöre och pinne som vanligt.

Hål 9: 2 st gula Marliacea Chromatella mellan utslag tee för herr och dam. Samt 2 st svärdsliljor

Hål 10: 1 st rosa Firecrest vid vägverkets upptagningsdamm, södra sidan. Samt i st lilja.

Hål 11 öst: 2 st röda Attraction. 1 st i sv-norrdelen och 1 st i östra delen där banpersonal jämnat ut marken, mot närmsta busken  norrut. Samt  1 st lilja.

Hål 11 västliga dammen: 2 st liljor på östra stranden samt 1 st vattenlilja och 5 st flytväxter.

 

Denna verksamhet har genomförts med stöd av Supporterklubben.

 

Miljökommittén

sommaren 2007                                                            

sammanställt av Leif Eklund

 

Blomsteräng

Hösten 2005 schaktades några dm fet jord bort från ett markstycke om 1300 m² intill tee 18.

Följande vår såddes tre olika ängsfröblandningar. Efter en torr och het juli förstördes - trots bevattning - en del av det sådda. Enbart ett dygns torka i känsligt läge kan förstöra grodden.

En extremt blöt augusti sköljde bort en hel del frö och groddar.

I år har vi sått igen vissa partier och dessutom planterat 240 örtplantor. Det tar två till tre år innan full etablering är uppnådd.

 

Ängen består, förutom av redan befintliga arter, av frö från följande örter och gräs samt örtplantor:

Backglim	Gullris	Rågvallmo	Tjärblomster
Backnejlika	Gullviva	Rödblära	Väddklint
Blåeld	Gulmåra	Rödklint	Åkerkulla
Blåklint	Johannesört	Rödkämpar	Åkervädd
Blåklocka, liten & stor	Klätt	Rödsvingel	Äkta johannesört
Brudbröd	Kornvallmo	Rölleka	Ängsgröe
Cikoria	Käringtand	Slåtterfibbla	Ängshavre
Darrgräs	Luddhavre	Slåttergubbe	Ängsskallra
Flentimotej	Mandelblomma	Smörblomma	Ängssvingel
Flockfibbla	Myskmalva	Sommarfibbla	Ängssyra
Fårsvingel	Nysört	Stor blåklocka
Fältvädd	Prästkrage	Stånds
Färgkulla	Prästkrage, tidig	Svartkämpar

 

Djur

I slåttermarker återkommer ett stort antal insekter. Detta är en  effekt av det stora antal växter som finns i biotopen. I ängen finns det gott om fjärilar, gräshoppor, gräsmott, malar, nattflyn, stritar och vecklare, humlor och bin. Man kan finna fjärilar som bastardsvärmare, brokig väddblomvecklare, dårgräsfjäril, liten guldvinge, stor pärlemorfjäril, svävflugelik dagsvärmare, ängsväddantennmal. Av Skånes 67 bofasta arter av dagfjärilar söker två tredjedelar äggläggningsplatser i ängen.

Somliga insekter är specifikt knutna till en enda växtart eller växtgrupp. Detta gäller t.ex. harkrankar och ollonborrar, vars larver lever på stagg eller de ca 30 fjärilsarter som lever på mårväxter. I ängen finns också många rovinsekter och pollinerande insekter. I ängens markskikt lever nedbrytare och daggmaskar.

Många fåglar gynnas av en varierad mosaikstruktur av öppna ytor och buskar.

 

Skötsel

Ängen ska slåttras i juli/aug. Klippet får ligga kvar några dagar och fröa av sig. Sen tas det bort för att inte fungera som gödning.

Att lära sig slå väl med lie är en konst som kräver träning, men att slå "till husbehov" lär man sig ganska fort.

 

Bilder av blommorna är provisoriskt framlagda. Vi vet inte hur de tål fukt och strålning. Vi skulle istället vilja ha dem som våra övriga informationstavlor i impresslaminat. Men en A4-sida kostar 800 kr eller en större, fast tavla 4000 kr.

Plats för donatorer!

Malmö stad har finansierat våra externa utgifter för anläggningen  med ca 25.000 kr.

Vi välkomnar alla råd och synpunkter på anläggningen.  Så hör av er!

Nertecknat våren 2007

Miljökommitten                       

Jan Ramqvist          Ulf Ohlsson              Fredrik Seeger                   Karl-Axel Friberg                                     Leif Eklund

 

 

Al	Hampdån	Ontariopoppel	Strandklo	Åkerveronika
Alm	Humleluzern	Oxel	Sträv kardvädd	Åkervinda
Alpgullregn	Hundkäx	Oxtunga	Styvmorsviol	Åkerviol
Alsikeklöver	Hundäxing	Palsternacka	Svalting	Äkta förgätmigej
Ask	Hybrid åkerviol x styvmorsviol	Penningört	Svartkämpar	Äkta kastanj
Backtrav	Hägg	Pepparrot	Svartpoppel	Älgört
Baldersbrå	Hästhov	Piggtistel	Svinmolke	Ängsbrämsa
Benved	Hästkastanj	Pilört	Svinmålla	Ängsgröe
Bergdunört	Hönsarv	Pingstlilja	Syrén	Ängshaverrot
Bergssyra	Igelknopp	Poppel	Sälg	Äpple
Bindvide	Johannesört	Prästkrage	Taggsallat
Bitterkrassing	Jolster	Päron	Tiggarranunkel
Bladvass	Jordklöver	Raps	Timotej
Blekarv	Jordrök	Renfana	Tomtskräppa
Blå luzern	Jordärtskocka	Renkavle	Trampört
Blåeld	Kabbeleka	Revfingerört	Try
Blåhallon	Kardvädd	Revormstörel	Trådveronika
Blåklint	Kirskål	Revsmörblomma	Trädgårdsnattviol
Blåsippa	Klibbal	Rosendunört	Trädgårdsveronika
Bok	Knylhavre	Ryltåg	Tusensköna
Bredkaveldun	Korgvide	Rödklöver	Tysklönn
Brännässla	Kornvallmo	Rödmalva	Ullig kardborre
Bäckmärke	Korsandmat	Rödmire	Vallört
Dillsenap	Korsört	Rödplister	Vass
Duvvicker	Krusskräppa	Rödsvingel	Vasstarr
Ek	Krypbjörnbär	Rödven	Vattenfräne
Engelskt rajgräs	Kråkvicker	Rönn	Vattenveronika
Fackelros	Kummin	Sandlosta	Videart
Fläder	Kvickrot	Sandnarv	Vildapel
Fodervicker	Käringtand	Silverarv	Vintergröna, lilablå
Fågelbär	Kärrfräken	Sjösäv	Vippstarr
Fårsvingel	Kärrgröe	Skatnäva	Vitblära
Fältarv	Körsbär	Skogsek	Vitgröe
Fältveronika	Körsbärsplommon	Skogskornell	Vitklöver
Färgreseda	Lind	Skuggveronika	Vitplister
Getapel	Liten sommarvicker	Smalkaveldun	Vresros
Gemsrot	Lomme	Smultron	Vårförgätmigej
Glansveronika	Luddlosta	Småhaverrot	Vårkorsört
Groblad	Luddunört	Snärjmåra	Vårtbjörk
Grusstarr	Luktvicker	Snöbär	Våtarv
Gråal	Lupin	Sommargyllen	Väddklint
Gråbinka	Lönn	Strandgyllen (ev Sommargyllen)	Vägsenap
Gråbo	Maskros	Sommarvicker	Vägtistel
Gråfibbla	Mjukplister	Sparvnäva	Välsk krassing
Gråvide	Mjölkört	Sparvvicker	Åkerfräken
Gul luzern	Murgrönsveronika	Starrart (ej bestämbar i detta skede)	Åkerförgätmigej
Gul svärdslilja	Nagelört	Stenros	Åkermolke
Gulmåra	Naverlönn	Stillfrö	Åkermynta
Gåsört	Nejlikrot	Stor ängssyra	Åkersenap
Hagtorn	Nässla	Stormåra	Åkertistel

 

Totalt 246 arter.

 

Ovanstående är taget från växtinventeringen08.doc

Leif Eklund

Malmö 2022-01-24

 

I böckerna Blommorna är jordens ögon samt Vårälskling, Valeriana och Vägvårda av Stefan Casta finns beskrivet många av de blomster som nämns ovan.

 

Inventeringen har gjorts vid skilda årstider under 1999 och 2000. Några rariteter har vi inte funnit och det var heller inte väntat eftersom området tidigare varit åkerbruksmark och gödslad. Men vi har många vackra och intressanta växter. Av de 246 arter som vi fann har vi valt att närmare redovisa några.

 

I böckerna Blommorna är jordens ögon och Vårälskling, Valeriana och Vägvårda av Stefan Casta  (med vinjetter av Maj Fagerberg) finns beskrivet många av de blomster som ingår i vår flora.

Den förstnämnda är en personlig och ovanligt poetisk bok, som har mycket att lära ut om naturen.

Det följande avsnittet är således kortare citat från dessa böcker.

 

Kaveldunet

På våren kan man koka kaveldunets färska, ännu gröna, kolvar och äta dem som majskolvar. Kolven utgörs i själva verket av i runt tal 100 000 honblommor, medan hanblommorna är samlade i ett lösare ax ovanför.

Att plocka kaveldun och sätta i en urna i finrummet är populärt. Dessa eterneller kan, om det vill sig, hålla sig i skinnet i flera år. Vill det sig inte exploderar de och ger en påtaglig demonstration hur effektivt fröspridningen sker i naturen.

Innehållet i en enda kolv anses kunna fylla en tiolitershink. Ju tidigare på hösten man plockar kolvarna, desto mindre är explosionsrisken.

 

Blåsippan (Fridlyst)

När våren gnuggar sig i sina blåsippsblå ögon, är blommornas fjorårsblad ganska medfarna och brunfläckade av vinterns frostnyp. Det är dessa blad som skiljer blåsippan från de andra sipporna. Blåsippans blad är gröna året om medan vitsippans vissnar strax efter blomningen.

 

Till skillnad från vitsippan som är något som vinnare bland vårblommorna med sina rastlösa utlöpare, tycks den gammalmodiga blåsippan ha valt långsamheten som sin strategi. Den tar mycket lång tid för att etablera sig på en ny växtplats. Det dröjer mellan fyra och tretton år innan en ny blåsippsplanta blommar. Men å andra sidan kan den leva mycket länge - mellan etthundratjugo och sjuhundra år.

 

Kråkvicker

När ni i juli passerar en dikeskant, slå er ner och luta kroppen tillbaka bland högsommarens örter; de vardagsnära, de allestädes närvarande och självklara: mjölkört, baldersbrå, kråkvicker.

Av julis växter är nog kråkvickern en av de minst märkvärdiga.  Dess blommor förmår inte frambringa de klara blå toner som man kan förnimma hos cikoria och blåklocka.

Den är en av sommarens vanligaste blommor och har troligen funnits i vårt land sedan stenåldern.

 

Prästkragen

Kanske är prästkragen den ideala ängsblomman, symbol för det orörda och naturliga.

Kör man runt Malmö eller längs inre Ringvägen lyser den mot oss vid vägkanterna.

Liksom de flesta ängsblommor är prästkragen starkt kulturberoende. Den är inte heller  någon ursprunglig svensk blomma, utan har kommit in med människans hjälp. Många av "våra" ängsblommor härrör från Mellaneuropas ängar och kom till Sverige när importen av vallfrö tog fart för hundra år sedan.

Som ängsblomma är prästkragen inte älskad av alla, särskilt inte av bonden utan anses som en oönskad växt. Förklaringen är att den inte äts av djuren. Eftersom den sprider sig effektivt, både med underjordiska utlöpare och frön, kan den förekomma i stort antal.

 

Gulmåra

Gulmåran är en inkarnation av sommaren, av dess ljus, dess dofter, dess spröda lätthet och dess oändliga storhet. Det går annars ett stråk av njutningsmedel genom gulmårans historia, inte bara för att den är släkt med kaffebusken och andra kulturväxter som används för utvinning av droger. Förr var det tradition att strö gulmåra på golven vid gästabud, det fick hela huset att dofta. Men gästabud var ofta liktydigt med dryckenskap vilket i sin tur gärna resulterade i slagsmål. Därför kom gulmåran att förses med namn som trätogräs, osämjeört och ovänsgräs. Blommans starka doft fick helt enkelt skulden för osämjan.

Doften hade också rykte om sig att göra kvinnor kärlekskranka, vilket går igen i det gamla namnet frillogräs.

 

Vresros

Längs Kvarnbyvägen vid hålen två till fyra har många av oss varit med och planterat hundratals rosenbuskar.

 

Nypon plockar vi i säckar

från Törnrosas  nyponhäckar

Det ska bli till nyponsjöar

med små vispgräddsklicköar

 

som Lennart Hellsing skaldade.

Vresrosen har stora, plattrunda och matnyttiga  nypon. Vresrosen är ljuvligt sommardoftande, trots att den liksom de flesta vilda, inte har någon nektar. Hos rosorna är det en olja i kronbladen, den värdefulla rosenoljan, som svarar för väldoften.

 

Ängshaverrot

Ängshaverroten är en kulturberoende växt som finns på kulturpåverkade marker som ängar och väg- och dikeskanter.

Den är en av våra morgonpiggaste blommor. 03.00 öppnar den sig, och sluter sig redan klockan 10 på fm.

Cikorian, som är en annan blomma med regelbundna vanor, är rena sjusovaren i jämförelse. Den representerar 08.00 och 16.00.

När ängshaverroten slår igen butiken antar den en getabocksliknande profil, särskilt hos åldrande  blommor där vita fröhår sticker fram som riktiga getskägg. De svenska folknamnen går på det temat: bockskägg, getskägg, bockört. Namnet ängshaverrot kommer ur hafr, som är det fornnordiska för getabock.

 

Oxtunga

Oxtungan håller till godo med det som ibland kallas skräpmark. Trots sina vackra blommor hör den knappast till de mest uppmärksammade växterna. Kanske har den hamnat lite i skymundan av släktingen med det stiliga namnet blåeld. Lång tunga är en egenskap som krävs av den insekt som vill nå nektarn i blommorna. Ingången spärras nämligen effektivt av fem uppåtriktade, elfenbensvita fjäll.

Oxtungan är därför framförallt humlornas blomma och den som är road av att känna igen några av våra tjugoåtta humlearter gör klokt i att slå sig ner i oxtungans närhet.

Men också fjärilar besöker den gärna.

 

Mjölkörten

Mjölkörten är ett exempel på en växt som följer den andra av växternas huvudstrategier.

Växter är antingen bra på att stå kvar och leva länge på samma plats - eller på att snabbt exploatera nya marker.

Mjölkörten är konkurrenssvag, den tål varken betestryck eller andra växters närvaro. Den blommar en stor del av sommaren, normalt från slutet av juni till mitten av augusti. Den slår alltid ut nerifrån och upp. På samma blomma finns blommor i flera stadier: längst ner de redan överblommade i form av mjuka "pinnar" fyllda av fröhår. Sedan en eller ett par våningar med de ljuvligaste lilarosa blommor man kan tänka sig, och överst ett antal våningar med blomknoppar: återstoden av sommaren.

Det går faktiskt utmärkt att, med en smula fantasi, använda blomman som en sommaralmanacka. De mjuka pinnarna blir en sorts räknestickor över avrivna dagar.

Mjölkörten  är säkert en av de juliblommor som flest semestrande svenskar möter i naturen.

 

Mjölkörten är ursprunglig i vårt land. Tidigare växte den främst i rasmarker, stenrösen och på klippavsatser. Den är expert på "störd" mark.
I vårt land blev det omfattande kalhyggesbruket under 1970-talet upptakten till en magnifik renässans för mjölkörten. Skogar över hela landet lyste röda av blommor.

 

Gul svärdslilja

Det vilar något exotiskt över den gula svärdsliljan, som kantar så många vattendrag. Som en dikets drottning står den bland sälg och kaveldun, bevakad av en hel armé skarpslipade gröna blad.

Svärdsliljan är inte bara en av Sveriges praktfullaste blommor, den anses dessutom ha de vackraste fröna i vår flora.

Frukterna påminner om gröna Västeråsgurkor. På senhösten spricker "gurkskalet" upp och blottar tre långa rader med mahognybruna frön, som ligger elegant och praktiskt staplade.   Fröna är plattrunda och lätta som balsaträ. Avsikten med de lätta fröna är att de ska segla iväg på vattnet som små runda papyrusflottar och småningom angöra nya växtplatser.

Humlorna landar på den gungande gula underläppen och följer sedan "vägvisarna", de så kallade honungstecknen, som pekar ner mot den djupa tratten. Blommorna anses vara ett av de bästa exemplen på en långtgående anpassning till insektsbefruktning. När humlor kilar omkring i de gula gångarna blir de ömsom beströdda med pollen, ömsom avstrukna samma pollen. Tre humlor kan samtidigt besöka en blomma.

 

Johannesört

Att krydda sin egen snaps är enkelt och roligt. Johannesörten är nästan omöjlig att misslyckas med, det är en utmärkt nybörjarsnaps: de gula blomknopparna ger en fin smak och en underbart klar, röd, färg.

Den blir knappas sämre av de sensationella framsteg johannesörten de senaste åren gjort som medicinalväxt och lugnande medel. En omfattande studie som presenterades i januari år 2000, visade att nittio procent av de patienter som medicinerats med johannesört mådde bättre eller mycket bättre.

 

Åkervindan

Åkervindans blommor öppnar sig endast en dag, och bara om solen skiner. De ligger ofta ner i gräset och sprider en ljuvlig högsommardoft, innan de vissnar klockan fyra på eftermiddagen. Åkervindan är en ljusälskande blomma som växer i diken och vägslänter. Om det blir regn fäller blommorna ihop sig med nästan samma mekanism som den som fäller ihop en solparasoll.

Nuförtiden är det ganska svårt att tänka sig att åkervindan en gång var ett av våra mest fruktade ogräs. Den sprider sig med ett mycket omfångsrikt och djupt rotsystem. Rötterna från en enda planta kan täcka tjugo kvadratmeter.

I de gamla landskapslagarna föreskrevs stränga straff, böter - eller om betalningsförmågan var svag - stryk, för den som sådde åkervinda i grannens åker.

 

Nagelörten

Nagelörten är nog vårens anonymaste blomma. Den blir ett par centimeter hög och blommar med oansenliga vita stjärnor på de kargaste av marker: sandiga backar, magra ängar. Dessa platser  hör till dem som först torkar upp efter vintern blir snabbt varm  och tiotusentals vita stjärnor lyser i kapp med vårsolen.

Nagelörten (Vårälskling är dess gamla namn) är självpolinerande,  vilket är föredömligt för en ört som envisas med att blomma i den vädermässigt ofta bistra tidigaste våren. Den skyddar ståndare och pistiller mot snö och kyla genom att sloka med blomklasarna.

 

Gåsörten

Gåsörtens bladrosetter är mer eller mindre vitludna på undersidan. Ibland är det silverskimrande intrycket starkare, andra gånger ser bladen mera gröna ut.

Gåsörten ansågs vara ett vattenmärke. Där den växte ymnigt, oavsett om där för ögonblicket var torrt eller inte, ansågs marken vara "vattensjuk" och behöva någon form av dränering. Blomman räknades som ett pålitligt hjälpmedel för brunnsletare.

Gåsörten sprider sig genom att på jordgubbsplantors vis skicka ut långa revor som ger upphov till nya plantor.

 

Ängsbräsman

Ängsbräsman (kallas på skånska landsbygden för pige-särkar) är rik på C-vitamin och användes förr som skörbjuggsväxt. Bladen åts i sallader. Smaken påminner om krassens men är något beskare. Ängsbräsman är rik på nektar och besöks flitigt av insekter. Ändå har den bekymmer med frömognaden. En blomma kan inte föröka sig om den pollineras med pollen från sina egna blommor, eller ens med pollen från andra blommor i närheten som den är "släkt"  med, eftersom de vuxit ut från samma rotstam.

Ängsbräsman har löst problemet på sitt eget sätt. Den bildar små miniplantor direkt på de nedersta bladen. De faller till marken, slår rot och växer ut till nya plantor. Rena trolleriet!

 

Vallörten

Vallörten blommar i stort sett hela sommaren. Kan bli manshög. En frodig växt med sträva mörkgröna blad och iögonfallande blå eller violetta blommor.

För bara några årtionden sedan, på 1950-talet, var den något av ett inhemskt mirakelmedel. Den rekommenderades mot alla tänkbara åkommor, från snuva till kancer. Vallörtsrot var 50-talets ginseng.

På de tiden intog man en matsked torkad rot per dag, utrörd i vatten. Men det inträffade en del "tillbud". Människor som tog för stora doser av pulvret kunde råka ut för att regelrätta proppar bildades i tarmarna. De svällande växtfibrerna fastnade helt enkelt och byggde på varandra som ett stopp i ett avlopp. Det hände att man fick tillgripa operation för att rädda människor med "vallörtspropp" i tunntarmen.

 

Rosendunörten

Vissa växter behöver längre tid än andra för att fånga vår uppmärksamhet.

Påståendet kan låta märkligt om rosendunörten som inte sällan når två meters höjd och som blommar med de ljuvligaste rosenröda blommor man kan önska sig. Men den hör hemma på

växtsamhällets skuggsida och står i fuktiga marker, längs åar, diken och dammar.

Rosendunörten är en förtjusande vacker växt. Blomningstiden är förlagd till sensommaren. Efter blomningen ger växten ett än dunigare intryck eftersom fröna är försedda med hårtofsar för att genom vindens försorg flyttas till nya växtmiljöer. Långt in på hösten står, ja ofta hela vintern, de ulliga snärjena kvar. När fåglarna påföljande vår tar itu med bobygget är rosendunörtens fjun ett första klassens material såväl för isolering som bäddning. 

 

Videörten

Det gamla namnet lysing passar videörten fint, ty den lyser verkligen med sina rent guldgula blommor. Videörten möter man i fuktiga marker. Den är ganska vanlig vägkantsväxt men kräver blöta diken för att trivas. Den bildar ofta täta bestånd, ständigt nya stjälkar skjuter upp från en jordstam som sprider sig effektivt i marken.

Trots sin reslighet, trots sin gyllene krona, är videörten inte någon av de blommor som besitter särskilt spektakulära egenskaper. Liksom en del andra högresta örter står denna kvar länge efter blomningen under högsommaren. Den bildar vinterståndare. När vinden ryster de stela stänglarna skakas fröna ur sina kapslar och faller till marken. Där gror de när våren några månader senare åter kommer till kärrmarkerna.

 

Cikorian

Den blå färgen är sällsynt klar, så som ögonen ibland kan vara hos unga människor. Blåhakens bröstfjädrar kan i rätt ljus antyda något av samma djupa färgtoner, men i växtvärlden har den få likar. Närmast kommer blåeld och blåklint, men utan att ha samma lyskraft.

Mest känd är cikorian som kaffesurrogat. Också idag saluförs cikoria-kaffe i vissa hälsoinriktade butiker. Det nyttiga i sammanhanget är avsaknaden av koffein.

 

2022-02-09